Grynings guden
Farfar ror ut ekan från sandräven, sjön ligger i en grynings spegel, Storloms familjen bryter ytan från ett dyk ett stycke ut från stranden.
En gök kokoar in himlen och årtullarna gnäller tryggt, sjön frasar rytmiskt mot kölen.
Mina sinnen är stilla medan jag suger i mig bilderna och känner välbehagets lugn,
Skoges ser på oss men säger inget, men jag vet att vi är iaktagna av dem som vänder vår blad i livets bok. Trollen har gått in i berget och myrarna släpper ut sina älvor som sträcker sina kroppar i dans och visar upp sina skira vita slöjor.
Jag skriver på akterspegeln med blyerts och farfar ler som bara en vis man kan mot en ungdom, hans ögon är skarpa av ljusblått stål men också varma som kärlekens ande och han läser mina tankar om skogen.
Magi behöver inga ord, den lever genom känslan och talar sitt tysta språk genom magen och hjärtat och gifter sig sedan med sinnet.
Följer man bara den kompassen och inte brukar kraften för egen vinnings skull utan brukar den för att hjälpa andra så ringer blåklockorna och den konserten hörs av de ljusa.
Farfar drar upp nattens garn ur spegeln medan jag sitter vid lånade åror och följer hans röst och huvudrörelser.
Snart börjar ytan att glittra av abborre sik och mört.
Långreven är tung av gädda och ål.
Vinden krusar ytan från öster och vi ror in i solen.
Vi bärgar garn och rev ur ekan vid stranden, Sickan kommer och möter oss och hälsar med svans vift och trycker sin blöta nos i min hand.
Farfar och jag hjälps åt att lägga garnen och reven på mjölk kruk vagnen och börjar dra middagen upp mot gården, juni svalorna fyller himlen i sin jakt på insekter och pollen bärarna är i mångfalt över den mognande åkern, vi får en fin skörd säger farfar och skuggar sina ögon med sin väldiga hand över skärmen på sommar kepsen.
Hans händer är jordslitna och fingrarna krokiga, ett tecken från jorden han brukar och älskar med sitt sunda bondfurnuft.
Hemma på gården hänger vi garnen mellan fyra röer och stor björken, farmor hjälper till att plocka fisken ur garnen, hon säger att hon är lite konstig och skrattar för hon vill alltid ta de abborrar som tyllat in sig värst, farfar flår ål och förbereder röken.
Gäddorna hanterar farmor vant dom flås och styckas fint och malas till färs.
Morgonen blir förmiddag fräknarna på min kropp växer.
Under arbetet berättar farmor om när jag var liten och gick i sömnen och hur hon alltid följde mig då. Jag frågar varför hon följde mig! Hon ser på mig med glittrande ögon och svarar, du berättade alltid så fantastiska berättelser om platser du besökte i drömmarna.
Farmor och farfar är visa människor.
Insikt visdok kunskap ska växa långsamt som en myrtall med rot och krona i harmoni.
Då kan stammen bli stabil och gammal.
© Björn Karlsson
Glimten i ögat
Som barn var det alltid intresant att lyssna på alla berättelser som farfar berättade om när han var ung. Te,x om kloka gubbar och gummor som ofta bodde lite ensligt i skogen. Jag mins särskilt berättelsen om Johan som gjorde medikamenter med växter. Johan var världskänd i socknen och då inte bara för sin skicklighet som klok gubbe utan också för sin starka person och törst på sprit.
Gick man till Johan för att få hjälp med en örta bryggd så fick man betala med en liter brännvin och när bryggden var klar så fick man några deciliter medicine med sig hem. Resten av brännvinet hadde Johan tömt ner i den egna strupen.
En gång skulle Johan skicka medicine med fredags bussen som stannade till vid handlaren i byn och sedan körde vidare in till staden.
Men nu hadde Johan missat bussen så klienten fick inte sin bryggd på utsatt tid.
Då satte sig Johan ner på handlarens trapp med sitt paket. Han sneglade på paketet och efter en stund öppnade han det och började dricka av bryggden.
Handlarn hadde sett hela händelse förloppet och sa efter en stund till Johan. Men inte kan du väll dricka upp medicinen?
Hahahaha skrattade Johan och svarade handlaren, den här bryggden är bara mot svartsjuka så den är lätt att koka till på nytt!
Jag mins hur jag skrattade med farfar när han berättade historien. Mycket värme och humor, det var det farfar ville förmedla.
Om vi i vår vardag tänker och gör våra handlingar med kärlek så kan den här planeten komma i en större balans än den är i dag.
Svårare än så här det inte. Innifrån och ut, bra vuxen förebilder är en bra jordmån för världens blommor att växa i dom barn som kommer att förvalta de arvs ansvar vi vuxna ger dem att bära med sig genom livet.
Så här var det: Reklamen sa........! Jantelagen sa.........! Rädslan sa.........! Men det var så det var till känslan i magen sa: STOPP! Det räcker nu, time oute! Vad är det du vill själv? Traska på och flyta med strömmen och gå i invanda spår eller följa känslan i magen.
Tanken sa: jag är en del av naturen min art kallas människa. Vad är grund skillnaden i från dom andra djuren, jo`jag kan tänka i flera steg och skapa med mina handlingar.
© Björn Karlsson
Frön
Mycket av skönheten i vardagen är helt gratis. Te,x som när farfar visade mig skogen när jag var barn han sa det här är din skog lika mycket som den är min skog och alla andras skog, att vandra och uppleva i.
Som barn förstod jag inte allt han sa då. Men orden fastnade i mig, för när han berättade var det spännade att lyssna.
Långt senare i livet förstod jag innebörden av farfars berättelser. Han planterade frön i mig med sitt berättande, frön som fick växa långsamt och bli starka i mig.
Vårda den tid du har till låns sa han, som du sår får du skörda.
En gång satte han och jag en granplanta i marken och han sa, det här är ditt träd Björn.
Nu över förtio år senare mins jag som om det var i går hur vi satte granen i jorden och när jag ser den sträcka sig mot himlen mins ´jag också alla dom berättelser han berättade varje gång vi gick tillsammans för att se hur plantan mådde när den var pur ung.
Berättarens kraft är stor.
© Björn Karlsson
Saltad gröt
Allt är inte alltid vad det ser ut att vara på ytan sa farfar, men i bland är det lätt att åka dit på ytligheten vid första anblicken.
Allt går att sälja med mördande reklam kom och köp konserverad gröt-
Det är konstigt man kan sälja trasiga byxor för ett långt högre pris än ett par hela byxor.
och ännu fler är blekta och slina, 5 minuters byxor.
Det måste vara dom där märkes lappen som sitter fastsydd i linningen på braxorna det står något namn och något märke som säger att dom här byxorna är trasiga och skit dyra,
men dom är bättre än hela brallor, för det säger dom på tv reklamen och ser cool ut.
Jag fick veta genom en artikel att en vanlig bomuls t-skirt har dragit i sig ett hundra femtio liter vatten från det att bommulen var en vit otvättad boll på en planta till att den ligger på hyllan i butiken.
Men det här med vattnet kommer aldrig med på reklamen, dom har kanske klippt bort den biten, det är visst mycket dyrt med TV-reklam. Kanske om dom höjer priset på t-skirtarna så kanske dom har råd att visa vad som händer i hela processen från råbomul till kläder på kroppen.
© Björn Karlsson
Bärplocknings tider
Farfar och jag är på blåbärsjakt i storskogen, våra bärplockare kammar raskt av riset och våra hinkar fylls på i snabb takt, vi ställer de fyllda hinkarna vid bilen och tar fyra nya hinkar och börjar att vandra ut mot blåbärs riket igen.
Vi hör korparna en bit längre in i skogen och farfar säger att vi ska undersöka vad fåglarna har att berätta.
Vi kommer fram till ett krön och när vi kommit över krönet möts vi av en hel flock av korpar som kommer flygande på låg höjd över marken, en av korparna kommer mig så nära att jag kan känna vindraget från dess vingar en mycket mäktig upplevelse som både var skrämmande och spännade. Farfar ler mot mig och säger tyst att en sådan närkontakt av tredje graden med en korp betyder tur och kommande kunskaper.
Nedanför oss i en sänka är det ett myller av korpar och dom håller till vid ett djuphål i marken som är vattenfyllt, samtidigt som farafar och jag ser djuphålet känner vi en frän och stark liklukt.
En älgko har gått ner sig i hålet och dött där, där av alla korpar. Dom kalasar på kadavret.
Farfar och jag går därifrån lukten är för stark och kväljande för oss och vi lämnar korparna och den döda älgkon bakom oss och fortsätter att plocka bär på annat håll.
När vi kommer hem till huset igen med alla våra blåbärshinkar säger farfar, nu har du något att minnas i vinter när du äter gröten och pankakorna och lägger på sylten. Ja jag har flera minnen svarar jag farfar, jag kommer starkt att minnas våra timmar i skogen och allt du visat mig.
Farfar ler lite och ruffsar om min kalufs och vi går in till farmor. Hon satt i kökssoffan och virkade som alltid när hon hadde tid över, kaffe och virknålar och kra garn då spann hon som en välmående katt i en solvarm soffa.
Farsgubben började ta långa semestrar efter att blev sin egen och efter att farfar och farmor lagt ner självhushållet och tagit jobb åt bolaget som allkunnig tidigate semestrar var bara ett par veckor och då la han semester tiden då gårdens hö skulle slås.
Lång semestrarna började med ett par veckor i huset vid sjön med bad för mig och mina kompisar kortspel på kvällarna med mor far farfar. Pumpa upp diskvatten från sjön i koppartråget till morgondagens disk. Lägga ut näten med ekan och ro drag, grynings mornar på svart spegel och ta upp fisken, hänga ut garnen på röer, ta reda på fisken och torka näten. Lyssna på göken över skogen. Höra älghundarnas skall hos grannen på andra sidan sjön. Skållhett kaffe limpsmörgås med havarti ost ägg och kaviar.
Nå ` när dom där fösta badveckorna hadde gått blev farsan trampig och då viste vi alla att nu skulle det åkas bil genom sverige och se på kulturlandskapets små grusvägar.
Farmor och farfar var alltid med med sin bil, nu väntade Smålandska glasbruk, eller treriks röset, trollstigen i Norge Åreskutans topp sommartid, och så finalen Öland och jordgubbs fälten.
För mig var det Östersjöbad och att ha välskrivning utanför tältet eftersom min skrivstil inte är den grannaste att läsa, en timme om dagen efter lunch skulle det skrivas i en blå skrivbok annars blev det inget eftermiddags badande. Jag valde att skriva av Emil i Lönneberga, ja`jag kan min Emil och alla kul tekningar som följde med texten, som marknaden och den spådda kometen.
Medan jag skrev var far och farfar ute på jordgubbsfälten och plockade pankaks sylt i tre dagar. Karlarna kom med gubbarna, hinkvis med gubbar, morsan och farmor hadde skaffat socker och stor kastrull hadde farmor alltid med sig i packningen.
Det kokades sylt i vårat förtältet på kampingen, sylten putrade trivsamt på ett litet gasolkök anno sextiotal. Det gick åt två fyllningar av gasol, när vår tub var slut så tog man farmor och farfars butten som farmor kallade den knubbigga blå gasoltuben.
Runt våra tält stod en söt doft av jordgubbar och det drog blickarna till sig både från folk och getingar, horder av getingar.
Den färdiga sylten häldes upp i hinkar med lock och så skvalpade sylten med från Öland på en krisskross kultur väg upp till Hälsingland igen.
Förfäder förmödrar!!
© Björn Karlsson
