Poesi

* Närvarons timmar *

Många personligheter och livsöden
Skogen är djup och just här lever minnen kvar*
Man ser och hör dem starkast i vargens timme

Ingen av de här åkte bilar eller hade egen häst
De var vanliga och onämnda i skrift och språk
Inga gatunamn eller resta stenar
Men nu med annorlunda perspektiv

De kommer genom drömmarnas dörrar
De kommer i vandringars skog
De gläntar på dörren och säger några väl valda meningar och ord

De läser tankar och har annorlunda perspektiv

 

*Hunger*

Hungriga hundar jagar bäst.

Ändå jagar inte den här.

Solen kom av sig själv och lyser som en landtärna.

*Vardagsytm*

Vi bygger flexitrack bilbana
mellan Ystad och Haparanda.
Bilarna går över diskbänks massiven där de varma och kalla kran fallen rinner.

Sedan över stolsryggskammar
och matt savanner.
In i regntunga duschkabin pass och vidare genom filt kojs tunnlar.

Parkett havens oändliga poesi.
Där vid vasstapet stranden får vi första urspårningen.
Dramatiskt när kattungarna kommer riktigt nära skyddslöst land.

Vid kastrull bergen rasar vägrenen och karott skrammel ger stort utslag på fönster vågen.
Men inga personskador, dock kantstötta porslins tallrikar.

Vid hotell hästen, vilar bilförare och övrig personal ut en stund på maten,
för att samla krafter inför den besvärliga och vådliga källarbrants dalen,
stegvis stupande rätt ner någon meter under markytan.

Jag är tidlös och det är barnens dag i huset.

 

*Utan bekymmer och skor*

Pappa-
Kan träden pussas?

Pappa-
Varför slåss man?

Pappa-
Varför äter man mat?

Pappa-
Vart kommer molnen i från?

Pappa-
Varför måste du jobba?

Pappa-
Varför är gräset grönt?

Pappa-

*Vad är det som händer?*

Inget särskilt, med den här dagen
Men ändå så fylld av liv

 

*Vittnet*

Den sannaste sagan av alla.
Närmar sig, stryker min skugga med sin hand.

Den sannaste sagan av alla,
kommer då tiden är sig själv.

 

*Gråhund och landsortspoesi*

Lägger in en snus med valkiga fingrar
tar spett och slägga på axeln
och stegar ut slanor för snehagen

Kokar tjära och rallar sten
klyver vidjor av ung gran att slå med

Ung djuren tittar på
och bromsarna vädrar mat

Solen värmer
skjortan blöt som en sjö på ryggen

Går ner till sjön och badar
tar tidig kväller

Vi äter
tar ungarna ner till sjön
turisterna har inte kommit än
så stranden är vår

Lommen ropar i solgatan
gäddan slår i vassen

Kramar om frun
hon ler och säger
och du som inte kunde blunda på
picknicken i söndags för alla fruntimmer.

Jag ser på henne
och hon skrattar

Jag tar det som ett friskhets tecken
för den dagen du slutar titta på fruntimmer
ligger du med näsan i vädret

Jag säger tack,
tack för att du är trygg med mina ord
som ramlar ut i bland utan eftertanke på vem jag har bredvid mig

Jag säger vad jag tycker
och i bland kan jag vara ganska plump i tungan.

Det är en av sakerna som gör att jag älskar dig
säger hon och ler igen.

I morgon ska vi åka och hämta en ny valp
och det blir väl katten som får fostra
den här pojken
så det blir lugnt när han blir en fullvuxen jämte.

*Konsten och krigaren*

Dom går här vid din sida,
när får jag möta dom?
Då du målat färdigt din tavla.

Träden skjuter ut sina ljus i universum.
Du går naken genom vandringen.

Kom och ta min hand, min älskade.
Jag håller den redan i din.

Bergens väldighet,
sitter med oss vid elden.
Ditt hår är vackert i skuggornas spel.

Räcker dig livet,
och du dricker dig otörstig,
men ber om mer.

Jag ger dig mitt.
Så blir vi stjärnhimlen tillsammans.

Hästarna står avslappnade vid
våra famnar,
snart skall de få springa i våra tyglar.

Månen visar vägen,
stigen blir snabbt bredare,
dagen är kommen.

Erfarenheterna,
kommer med stegen som tas.

Regn roparen fladdrar förbi,
är det oväder på gång?

Vi går in under träden och ser på skådespelet.

Åskfåglarna spelar upp sin pjäs på himlen.
Lämnar några flammande spår,
på kroppen.

Hör du vindens rop?
När får jag möta dom?

Dom kommer till dig,
när du målat klart din tavla.

Stå bara still,
du behöver inte göra något annat.

Vi är dig nära.

För mer info och kontakt maila: bjorn@poesibjornen.se